Dag tre

Nu har vi kommit till dag tre i huset på landet. Katterna var spännande och Carrick var lite spänd men det gick bara bra. Han tyckte det nog det ar spännande med katter. Mina katter är kanske inte som alla andra katter dock. Kitty hon ville undersöka nykomlingen direkt efter han klivit innanför dörren. Sen fortsatte hon orädd att intressera sig för honom. Prima tyckte inte heller en ny vovve i huset var något konstigt men tyckte ändå inte att han behövde lukta på henne hur mkt som helst utan att morra lite åt han. Kitty hon tycker att Carrick är jättetrevlig. Så hon kråmar sig och gosar med honom så fort hon går förbi. Carrick tycker fortfarande de är spännande och svansen står upp när de kommer men springer inte efter även om de springer förbi honom. 

Våran tik Rihanna däremot tycker att det var både läskigt och jobbigt med en slyngel i huset som försöker sätta sig över henne. Så hon har blivit väldig stressad över situationen, tyvärr. Detta var en ny reaktion från Rihanna som jag inte sett tidigare. Men så har vi nog inte träffat på en ung kille som vill testa om han kan bestämma heller. Första mötet gick ju egentligen bra. Men tyvärr var det inte klart där utan de började istället mäta sig med varandra och Carrick är starkare än Rihanna. Max och Carrick fungerar strålande. Han är trygg i sig själv och ignorerar Carrick och säger ifrån lagom om Carrick försöker rida på honom. Carrick tar det väldigt bra och respekterar Max då han inte får något gehör från honom iaf. 

Vad kan jag berätta om Carrick mer så här långt? Han är väldigt lugn och sansad individ. Han lyssnar på oss, kommer alltid när man ropar på honom och lägger sig ned på ens fötter. Vid inkallning i koppel kommer han glatt och halvsätter sig gärna mot våra ben/fötter. Stannar man och väntar så väntar han tills vi säger varsågod. Med Tomas går han fot riktigt fint. Med mig "glömmer" han lite men går snällt i slakt utsläppt koppel. 

Carrick har respekt för män, och reagerade direkt när han hörde Tomas röst när vi kom hem. Han tyr sig mer till mig och blir lite orolig när jag går iväg. Det märks dock först när jag kommer tillbaka för då går han runt och flåsar lite. Som sagt han är väldigt lugn och sansad och gråter inte fast han är bakom en grind och jag på andra sidan. Tomas kan ha svårt att få på honom kopplet för då vill han inte komma fram, men det går bra med mig. Även om han helst slipper att bli kopplad. (vet inte om han tror han ska få åka iväg nånstans igen? Bilen går han nämligen omvägar runt när vi går förbi den) Väl ute är allt bra igen. Han är nog inte så kaxig som han låtsas vara egentligen =) 

Carrick verkar väldigt lyhörd på sin förare och kommer alltid på inkallning och söker kontakt. Så han kommer nog bli en fin hund att jobba med på alla sätt. Särskilt som han är så pass sansad. Kommer garanterat bli en bra kompis och familjehund.